För ett år sedan innan min pappa bestämde sig för att flytta till Umeå bodde jag i en egen liten lägenhet på 20 kvm. Den var sådär lagomt skruttig med lite skit här och där, dusch nere i läskiga källaren och ett litet skåp innehållandes en kokvrå utan köksfläkt. Det luktade liksom unket när man kom in av allt gammalt matos. Ändå saknar jag den för att den var ändå rätt charmig och för att det var så sjukt skönt att få göra allt på sitt eget sätt, få gå på en massa loppisar bara för att köpa köksgeråd, inredning och annat kul, städa när man vill och bara få vara för sig själv.

 

Jag hade just fått ärva en massa fina porslinssaker av en släkting. Bland annat de fina "kryddbarnen" som fick stå på min hylla och se söta ut. Nu ligger alla dom där fina sakerna i lådor i garaget. Jag vill bara ha en ny lägenhet så att mina fina loppisgrejer får se dagsljuset!